Det bara blev så

Dessvärre kommer detta antagligen att vara ett rätt deprimerat inlägg. Nu har jag varnat er så nu kan ingen klaga. Känner mig sjukt handikappad på mina kryckor.. Kan inte cykla eller ta mig någonstans. Ångest som fan över allt jag inte gjort som ska vara gjort. Känner mig nere i en djup svacka där allt går emot. Men på något sätt får svackan och det jobbiga mig att fortsätta framåt. Det har blivit någon slags drivkraft nu när jag förstått att jag inte kan få det jag vill. Det är dags att kämpa vidare nu även om jag inte riktigt tycker det till 100%. På något vis ger allt detta jobbiga mig hopp och får mig att må bra. Ja vet att jag alltid varit en person som tycker om att vara deppig på något vis, men såhär har jag aldrig kännt innan. Vet inte om det är possitivt, men så länge det funkar så ska jag inte klaga.



Peace & Love!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0